Simon Häggström – Man of Shadows

I disliked Simon Häggström on sight…the silly grin combined with the same name as my youngest brother who specialises in hiding malignancy behind a mask of goofiness was not exactly on his side (or entirely fair).

“Shadows Law” surprised me, not least because I had already seen selected excerpts that made him look deeply weird. However, I like to judge for myself.

Firstly, if Häggström ever obtains an autism diagnosis “surprise” will not feature high on my list of reactions. The indicators are there, obsessive drive, gullibility, social awkwardness, and the less obvious ones like hypervigilant emotional defensiveness.

Häggström hasn’t the first clue how people feel, or how to react to it that is not learned by rote. In contrast his perceptions of people are sharp, just and objective. He has, indeed, painted a very accurate picture of one element of street work…I remember them well, though it was drink more than drugs in those days in Dublin. The trouble is that they only represented about 30% of street workers. Strangely the same 30% from which sex workers willing to interact with Ruhama at first, were drawn. He hasn’t got a clue about the rest unless he has spoken to them, and it becomes obvious that the Swedish Police are not very good at finding indoor workers.

He cares, he cares like hell, to the edge of a kind of PTSD, at one remove, that constantly threatens to take him down, but he is oh, so gullible. He is incapable of recognising that there is more to being helpful than announcing you are “the help”, and equally incapable of evaluating the resources on offer in terms of real life, because, in his heart, he knows what I know…that there are too many good people that you just cannot save.

He watches them from a squad car as I did, and his unconscious keeps whispering the siren song “take this cup from me”…and handing it away to the first offer.

He lacks my deeper knowledge of the system and has no trouble convincing himself that the resources that claim to help really do…he needs to believe that.

I have gone through such phases myself (though never in the context of sex work), but now I am older, wiser and nothing but the REAL best option will do.

…and the real best option is full decriminalisation. It just does what Häggström tries to do AND gives women the respect and the tools to find their own best options…

Remember Lovisa? She found hers alone…as tragic as the ending was, let other women in trouble have the same chance without coercion into useless or harmful services, or making her livelihood harder.

A policeman’s job is to administer the law not evaluate it. Häggström, like many policemen, does his job and tells himself it is for the best because “they” tell him so, as is his right. What will never be his right is to tell the world that it is “for the best” without establishing that it is in fact, not in hearsay. It isn’t even fair to ask a policeman to express any opinion on the validity of the goals of legislation, only on whether and how well those goals have been achieved, to which this book gives a resounding “NO”.

You could police your own way in a tolerance zone, with far better results. “Resources” are what they are (usually dreadful), regardless of legislation. Decriminalisation frees sex workers to use the only resources they can trust, their own, at optimum.

Oh and all those pimps? Don’t eat strong cheese after 8:30 and 90% of them will vanish, leaving more time to focus on the real ones. (They leave their passports with someone else to prevent you learning their real names and/or deporting them, plenty of illegals do that, not just sex workers. Also when they advertise availability 24 hours a day it is just to maximise the advertising spread. They don’t WORK 24 hours a day, they just switch on the sex work phone whenever they are available.) The only threat to the families of most immigrants is that of lethal destitution without the money they send home…but they tell you whatever you want to hear to get better treatment, and any sex worker is a genius at working out what people want to hear.

As for Farley, I suggest monitoring her twitter with a view to re-evaluation @prostitutionres

This is a surprisingly good book, even if the photographs at the end are in abysmal taste. It will make a good TV series. Unlike most abolitionist books it has a clear and engaging narrative and lacks pseudo psychology and feminist dogma.

It would be far better if Simon Häggström stuck to what he does best, being a conscientious and compassionate police officer,  rather than allowing himself to be used like a door to door salesman for a disastrous legislative model. I only hope the two roles have not become permanently interdependent.

Incidentally, I bought this book. It was worth it.

Added 15 June 2018 in response to:

Please do not disturb. Jag står på ett hotell och funderar över den där skylten som jag sett så många gånger under åren. För de flesta av oss signalerar den att personen som befinner sig där innanför bara vill ha lite lugn och ro och inte vill bli störd. Men genom åren har den också kommit att bli en symbol för det oräkneliga antal kvinnor som sålts på hotell runtom i Sverige till män som valt att betala för att utnyttja deras kroppar.

Skylten som hänger där signalerar att kvinnan inne på rummet inte vill ha med vare sig oss eller någon annan att göra. Hon är rädd. Rädd för att bli avslöjad av hotellpersonal och förlora sitt boende. Rädd för att polisen ska storma in och bura in henne i fängelse. Rädd för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen av någon galen sexköpare. Rädd för att hennes människohandlare inte ska betala henne den andel som hon blivit utlovad. Rädd för att aldrig någonsin få återse sin familj där hemma.

Please do not disturb. Prostitutionsförespråkarna vill att vi respekterar skyltens budskap och passerar förbi kvinnans dörr. För vilka är vi att inte respektera att en kvinna har rätt att göra vad hon vill med sin egen kropp? Ändå väljer vi att tillsammans med socialtjänst knacka på. De flesta gångerna blir vi insläppta och får möjlighet att informera om vilka vi är och vad det finns för hjälp att få. Reaktionerna är olika. Vissa ber oss dra åt helvete, andra tackar oss för att vi finns och ibland får vi till och med möjlighet att lyfta ut dessa kvinnor ur deras bedrövliga situation och erbjuda dem långsiktig hjälp.

Oavsett om skylten hänger där eller inte och oavsett vad vissa säger så kommer vi att fortsätta knacka. Helt enkelt för att även dessa kvinnor har rätt att få veta att svensk polis, socialtjänst och frivilligorganisationer finns till även för deras skull och att det faktiskt finns möjlighet till hjälp och stöd.

Translation (Google):

Please do not disturb. I’m in a hotel thinking about that sign that I’ve seen so many times over the years. For most of us, it signals that the person who is in there just wants some peace and quiet and does not want to be disturbed. But over the years it has also become a symbol of the countless number of women sold at hotels around Sweden to men who chose to pay to use their bodies.

The sign that hangs there signals that the woman in the room does not want to be with us or anyone else. She is afraid. Afraid to be revealed by hotel staff and losing their accommodation. Afraid that the police will storm and bury her in jail. Afraid of being robbed, beaten or raped by any crazy sex buyer. Afraid that her human trafficker will not pay her the share she has been promised. Afraid to never ever see her family there at home.

Please do not disturb. Prostitution advocates want us to respect the message of the sign and pass by the door of the woman. For whom are we not to respect a woman’s right to do what she wants with her own body? Nevertheless, we choose to work with social services. Most of the times we get introduced and have the opportunity to inform us about who we are and what’s available for help. The reactions are different. Some ask us to go to hell, others thank us for being there and sometimes we even get the opportunity to lift these women out of their dreadful situation and offer them long-term help.

Whether the sign is hanging there or not and no matter what some say, we will continue to knock. Simply because even these women are entitled to know that Swedish police, social services and NGOs exist for their own sake and that there is actually the possibility of assistance and support.



Translation (Google)

Simon, vem försöker du övertyga?


Dina chefer?



Jag läste din bok, jag tyckte om det och till slut kom att tycka om dig men jag förklarade allt det här, vilket jag hoppas du såg länge sedan

Du har ett ovanligt slags minne, det måste hjälpa till i ditt arbete, du kommer ihåg nästan allt, men på ett linjärt sätt betyder det om du inte kommer ihåg allt du inte kommer ihåg någonting ordentligt. Som ett resultat gav din bok mer bevis mot den svenska modellen än någon annan källa jag kan tänka på. Du förklarade att eftersom lagen som betalade för en sexarbetare hade kommit att ses som en cool upprorreaktion bland sena tonåren och början av 20-talet – värre såldes några unga kvinnor av samma skäl.

“Skylten som hänger där signalerar att kvinnan inne i rummet inte vill ha med oss ​​eller någon annan att göra.” Det är den mest djupgående sanningen om sexarbetarnas reaktion på den lag som någon kan uttrycka. De vill vara ensamma, de vill inte vara med dig eller någon annan.

“Hon är rädd.” Du vet inte hur andra känner, jag vet att du försöker men jag tvivlar på om du får det rätt i normala sociala situationer, än mindre gissar de främlingar känslorna … om du inte vet att det är ditt jobb att göra henne rädd, och vet du att du gjorde ditt jobb bra?

“Rädd för att bli avslöjad av hotellpersonal och förlora sitt boende.” Eftersom det är vad du tar med henne – vet du inte hur det är att vara hemlös gör du det? Om du gjorde du kanske du inte är så glad att ta hemlösa till andra människor.

“Rädd för att polisen ska stormas in och bura i henne i fengsel.” Det skulle vara du, ja du, och om du tittar på hennes dörr är det verkligen en rationell rädsla. I din egen bok beskriver du gång och tid igen att du tar kvinnor i förvar, medan du försäkrar dem om att de inte “arresteras” och sedan får dem ofrivilligt att placera de inte vill vara utvisning, skyddshantering drivs av människor som inte ens ser dem som autonoma människor och liknande.

Rädd för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen av någon galen sexköpare.” Det är faktiskt ganska ovanligt, det vet du också, mycket mindre sannolikt än att de flesta poliser missbrukas av en galen klient, och precis som polisar är inte sexarbetare rädda för att de inte blir rånade, misshandlade eller våldta av någon galen sexköpare de tar alla möjliga försiktighetsåtgärder mot det och slappna av och fortsätta jobbet. Lagen i Sverige förhindrar att de tar många försiktighetsåtgärder och lämnar dem i större risk än vad de behöver vara. För övrigt är inte de flesta attacker gjorda av “sexköpare”, utan av tjuvar som söker kvinnor ensamma med kontanter eller våldsamma människor som har blivit ett budskap från samhället att sexarbetare inte är riktiga människor och behöver sitt tänkande och bestämmer sig för dem av andra och se det som ett grönt ljus för att missbruka dem.

“Rädd för att hennes människohandlare inte ska betala henne den andel som hon blivit utlovad.” De flesta sexarbetare i Sverige är inte handlade och har inte pimps, kan du inte hitta dem?

“Rädd för att aldrig någonsin få se sin familj där hemma.” Andra är mer rädda för att deporteras till sitt muslimska majoritetsland med ett frimärke som gör det klart att de avvisades för sexarbete, vilket kan vara ett kapitalbrott så fort de passerar tullen eller har ingen sagt det? Jag är inte så säker på andra länder, men om du deporterar någon syrisk till ett regimområde deporterar du dem för tortyr och död – kom ihåg att nästa gång du “hjälper” en syrisk resa hem.

“Helt enkelt för att även dessa kvinnor har rätt att få veta att svenska polisen, social service och volontärorganisationer finns även för deras skull och att det faktiskt finns möjlighet till hjälp och stöd.” Det är den största lögn av alla, och jag tror, ​​i hjärtat, du vet det. Även din stora allierade Julie Bindel säger att dessa resurser är “inte särskilt adekvata”.

När jag stod upp i justitieministeriet i Dublin – oktober 2012 – och förklarade vem jag var till dig, och varför kvinnor som säljer sex ofta gör det ur absolut desperation på ett sätt som samhället inte har något botemedel att tillgå. De behöver pengarna, det värsta du kan göra för dem är att förstöra marknaden som de är beroende av. De har inte råd att anmäla brottslighet när de vet att om de gör det måste de flytta innan de har en inkomst igen. Det borde vara sunt förnuft.

Ditt jobb är att göra livet helvete för kvinnor som är desperata redan och djupt inuti, jag tror att du vet så bra som jag och spenderar hälften av ditt liv och gör ursäkt för dig själv för det.


Simon, who are you trying to convince?

The public?

Your bosses?

Sex Workers?


I read your book, I liked it, and finally came to like you but I explained all that here, which I would hope you saw long ago

You have an unusual kind of memory, it must help in your work, your remember almost everything, but in a linear way that means unless you remember everything you won’t remember anything properly. As a result your book gave more evidence against the Swedish model than any other source I can think of. You explained that, since the law paying for a sex worker had come to be seen as a cool act of rebellion among late teens and early 20s – worse some young women were selling sex for a similar reason.

The sign that hangs there signals that the woman in the room does not want to be with us or anyone else.” That is the most profound truth about the reaction of sex workers to the law anyone could express. They want to be left alone, they don’t want to be with you or anyone else.

She is afraid.” You don’t know how other people feel, I know you try but I doubt if you get it right in normal social situations, let alone guessing the feelings of strangers…unless you know it is your job to make her afraid, and you know you did your job well?

Afraid to be revealed by hotel staff and losing their accommodation” Because that is what you are bringing to her – you don’t know what it is like to be homeless do you? If you did you might not be quite so happy to bring homelessness to other people.

Afraid that the police will storm and bury her in jail.” That would be you, yes YOU, and if you are looking at her door it is a very rational fear indeed. In your own book, time and time again you describe taking women into custody, while assuring them they are “not under arrest” then bringing them involuntarily to place they do not want to be, deportation, shelters run by people who do not even see them as autonomous human beings and similar.

Afraid of being robbed, beaten or raped by any crazy sex buyer.” That is actually quite unusual, as well you know, far less likely than most Policemen being abused by a crazy client, and just like Policemen, sex workers do not fear that, they take every possible precaution against it then relax and get on with their job. The law in Sweden prevents them from taking many precautions and leaves them at greater risk than they need to be. Incidentally most attacks are not made by “sex buyers” but by theives looking for women alone with cash, or violent people who have been sent a message by society that sex workers are not real people and need their thinking and deciding done for them by others and see that as a green light to abuse them.

Afraid that her human trafficker will not pay her the share she has been promised. ” Most sex workers in Sweden are not trafficked and dont have pimps, can’t you find them?

Afraid to never ever see her family there at home.” Others are more afraid of being deported to their Muslim majority country with a stamp that makes it clear they were deported for sex work which may be a capital offence as soon as they pass through customs, or didn’t anyone tell you that? I am not so sure about other countries, but if you deport any Syrian to a regime area you are deporting them to torture and death – remember that next time you “help” a Syrian go home.

Simply because even these women are entitled to know that Swedish police, social services and NGOs exist for their own sake and that there is actually the possibility of assistance and support.” That is the biggest lie of all, and I think, at heart, you know it. Even your big ally Julie Bindel say these resources are “not very adequate”.

Once I stood up in the Department of Justice in Dublin – October 2012 – and explained who I was to you, and why women who sell sex often do so out of absolute desperation in ways society has no remedy available for. They need the money, the worst thing you can do to them is destroy the market they depend on. They can’t afford to report crime when they know that, if they do, they will have to relocate before they have an income again. That should be common sense.

Your job is to make life hell for women who are desperate already, and deep down inside, I think you know that as well as I do and spend half your life making excuse to yourself for it.